Plågoande

Kejsarens ostadiga sinne fingo vi dagligen förnimma uti de första månaderna på året, fastän han under den tiden plågade mera sina egna officerare än oss kristna, ty stundom lät han slå dem med käppar så man trodde att dem aldrig undslippa med livet, och stundom måste de till hans förnöjelse bitas och fäktas emot varandra...

[...] Uti mars månad var kejsaren dock mycket god emot de kristna, så att han stundom då det var svårt oväder och regn när vi kommo ut att arbeta, lät oss gå tillbaka och bliva hemma uti Knuten...